Alfred.nu

Ja, jag är hemma från fjällen.

Ja, jag kom till insikt.

Nej, ingenting är klart ännu.

Råkade av misstag ratta in P1 på en gammal analog fm-radio (gjorde det åtminstone i mobilen) och träffade ett riktigt guldkorn. Tyvärr verkar Radioteaterns sändningar inte läggas ut på nätet (antagligen för att de aktivt anstränger sig för att undvika presumtiva lyssnare) men Teddy Hultbergs akustiska essä “I spåren på ljudets arkeologer” är verkligen värd mödan att ratta in radion när den repriseras.

Programmet handlar om hur ljudets (eller kanske talets) betydelse förändrats genom historien och hur inspelningstekniken utvecklats från antika önskedrömmar till medeltida vanföreställningar och modernt genombrott. Resan är både teknisk och filosofisk och alltså högst intressant.

Jag hittade en obegriplig och inte särskilt representativ trailer för programmet, men i övrigt får ni ta mig på mina ord. För audiofiler är lyssning ett måste, för oss andra är det bara bra radio.

(Sista chansen att höra programmet är tydligen klockan 0:54 i P1 morgonen den 19 augusti.)

Efter en trevlig kväll på Josefina har jag fått vatten på min kvarn. Vad är grejen med killtoaletter?

En populär och förmodligen väl fungerande teori på hur man skapar ett populärt uteställe är att bygga riktigt bra tjejtoaletter. Teorin är som följer: Killar går dit tjejer går och eftersom tjejer oftast drabbas av värre toalettköer och av naturen är mer beroende av att toaletterna är rena och fräscha kommer tjejerna att föredra ett ställe med bra toaletter. Ergo: Bra tjejtoaletter ger ett populärt ställe.

Jag tycker att vi stackars metrosexuella killar glöms bort i det här resonemanget.

Jag är så trött på killtoaletter utan speglar. Kom igen, hälften av vitsen med att gå på toa är att säkerställa att alkoholen inte ställt till med någonting drastiskt destruktivt på utseendet.

Sitter frisyren på plats? Har jag spillt något? Har pormasken plötsligt blivit till en finne? Hur röd är jag i ansiktet? Har jag rödvinständer trots att jag druckit Staropramen hela kvällen?

Mitt empiriska underlag på tjejtoaletter är tyvärr begränsat, men jag lever i tron att tjejtoaletter utan speglar är sällsynta. Dessvärre är detta inte fallet för oss killar.

För en så självupptagen person som mig är speglarna (nästan) viktigare än tjejerna och eftersom jag är representativ för mig själv är det dags att omformulera ovanstående teori.

Ett bra uteställe måste mycket riktigt ha riktigt bra tjejtoaletter. Men killtoaletterna måste åtminstone ha en bra spegel ovanför den av portionssnus igentäppta pissoaren.

Så har även jag läst Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora. En munsbit, en bok som är svår att lägga ifrån sig.

Flykten från en småstad med dåligt väder. Vännerna som egentligen inte hör ihop. Allt känns så bekant. Allt är nästan - men inte riktigt - som jag hade det.

Wilmas replik träffade bäst. Undrar om det är för att det är så jag var, eller om det är så jag fortfarande är.

“Du lyssnar aldrig. Allt är bara du och dina känslor. Jag finns inte på riktigt. Jag är bara en jävla bild som du har målat upp på förhand. Du skapade mig innan vi träffades och nu måste jag bli den du skapade. Fan vad jag hatar dig för det.”

Efter år av infekterad debatt, kappvändande politiska partier, hårklyverier om terminologi, tveksamma upphandlingar, onödiga långdragna juridiska processer, intelligensbefriade utspel, beställda “forskningsrapporter”, tekniktrubbel, tveksamma (och mångtydiga) folkomröstningar, dåliga betalningslösningar, miljöbilsrabatter och smitvägar för konservativa idioter är det så äntligen dags. Stockholm har infört trängselavgifter.

Själv har jag varit för trängselavgifterna sedan första gången jag hörde talas om dem. Försöket 2006 befäste mina åsikter och jag våndades över det svårtolkade valresultatet (även om jag roades över hur den nya majoriteten effektivt lyckats måla in sig i ett hörn).

Nåväl. Slutet gott allting gott. Oavsett om vi kallar det trängselskatt eller trängselavgift och oavsett om den borgerliga avbönen till sina väljare (”Okej, ni får stå ut med trängselskatter, men pengarna ska i alla fall inte gå till kollektivtrafik.”) får någon praktisk inverkan så är slutresultatet av godo.

Vi får mindre trängsel vilket gör att folk tillbringar mindre tid i bilköer vilket gör att mindre tid slösas bort. Därmed borde tjänster levereras effektivare vilket ökar tillväxten samtidigt som folk får mer tid över med sina nära och kära vilket förhoppningsvis gör dem lyckligare. Den extra tiden kan de använda till att promenera omkring i en lite renare natur med något mindre växthusgaser och nanopartiklar i luften.

Samtidigt ökar andelen kollektivtrafikresenärer vilket indirekt (även om politikerna lovat att pengarna från trängselavgifterna inte ska gå dit) torde leda till utbyggnad. Det innebär bättre service i form av tätare avgångar vilket ytterligare ökar kollektivtrafikens attraktionskraft.

Å andra sidan har jag aldrig läst vilka hälsokonsekvenser förvärrad tunnelbaneträngsel leder till. Vissa varma sommarmornar när trängseln och svettlukten är extra påtaglig kan man nästan undra om allt inte är ett nollsummespel trots allt.