Vi som aldrig sa hora
Så har även jag läst Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora. En munsbit, en bok som är svår att lägga ifrån sig.
Flykten från en småstad med dåligt väder. Vännerna som egentligen inte hör ihop. Allt känns så bekant. Allt är nästan - men inte riktigt - som jag hade det.
Wilmas replik träffade bäst. Undrar om det är för att det är så jag var, eller om det är så jag fortfarande är.
“Du lyssnar aldrig. Allt är bara du och dina känslor. Jag finns inte pÃ¥ riktigt. Jag är bara en jävla bild som du har mÃ¥lat upp pÃ¥ förhand. Du skapade mig innan vi träffades och nu mÃ¥ste jag bli den du skapade. Fan vad jag hatar dig för det.”
augusti 6th, 2007 at 12:01
hora
augusti 8th, 2007 at 14:57
Jävligt träffande citat. F ö kanske du är intresserad av att veta du inte är den enda att ha blivit trashad i sommar. Turnén fortsätter visst, enligt en nära källa. Mystiken tätnar. Man slutar ju aldrig att förvånas över människor som går hänsynslöst fram och skiter i att de lämnar vrak efter sig.
november 14th, 2007 at 22:40
den är en liten pärla. magnifikt träffsäker identifikation.