Alfred.nu

Parallellt med min nya karriär som entreprenör arbetar jag fortfarande deltid som journalist. I onsdags åkte jag ner till Linköping för att hälsa på hos Primelabs, mer kända under produktnamnet Twingly, för att göra reportage om en häftig affärsidé, stora drömmar och entreprenörskap lite mer generellt.

Besöket blev riktigt lyckat, det är alltid skoj när sådana här artiklar inte måste bli till per telefon. Primelabs (som faktiskt är på väg att byta namn på bolaget till Twingly) har någonting stort på gång.

Det ska bli spännande att se hur det går.

Läs gärna mitt reportage på Di.se.

Sådär, äntligen ett ord efter nästan två månaders tystnad.

Livet är en spännande resa och den senaste tiden har varit minst sagt omvälvande. Jag har sagt upp mig från mitt gamla (men ändå rätt nya) jobb för att istället starta eget tillsammans med Sorosh Tavakoli och Dante Buhay. Allting är skitspännande, vi jobbar häcken av oss och snart går vi live med vår första kund.

Under halva november, hela december och början av januari har jag jobbat halvtid på DiTV parallellt med VideoPlaza, men sedan ett par veckor tillbaka är den trygga tillvaron som anställd över. Nu kör jag VideoPlaza på heltid, men eftersom tillvaron som egenföretagare åtminstone inledningsvis är knaper kör jag dessutom sidouppdrag som journalist åt bland annat Di.se och Internetworld vid sidan av. Mycket jobb alltså.

Samtidigt har min flickvän Annika flyttat in hos mig. Den som känner oss vet att vi haft ett lätt skrattretande - men icke desto mindre svårlöst - problem i att Annika är hundälskare och jag är pälsdjursallergiker. Vi har länge längtat efter att kunna flytta ihop på allvar och eftersom mina inkomster av nyss nämnda anledningar sjunkit dramatiskt började situationen bli desperat.

Ett vågat beslut togs: Låt oss pröva vad som händer med Alfred om han tvingas bo med en hund.

De två senaste månaderna av mitt liv har jag med andra ord sagt upp mig, startat eget, blivit sambo, frilansare, entreprenör och hundägare. Och något förvånande har jag dessutom slutat vara pälsdjursallergiker.

Ja, det är sant. Det går faktiskt skitbra med hunden (som heter Rejsa)!

Imorgon, onsdag, kommer SVT:s Uppdrag granskning att sända ett reportage om ett blufföretag vid namn Yreg, även känt som Yrkesregistret, Yellow Register Online samt Comitnet. Yreg är i korthet ett företag som livnär sig på att sälja en hutlös hostingtjänst till okunniga småföretagare genom att “skänka” bort själva sajten.

Eftersom jag har testat webbhotell (pdf) åt Internetworld medverkar jag i reportaget. Jag har ännu inte sett det, men i intervjun uttalar jag mig om vad man generellt sett får för pengarna och jag kan därmed konstatera att Yreg tar ut ett överpris samt att det tycks tillhöra affärsidén att få kunderna att överskatta värdet på sajten som Yreg ger bort i princip gratis.

Redan 2004 skrev min före detta kollega Joel Åsblom på Computer Sweden om bluffen och hans artiklar har på senare tid följts upp av nya när Linus Larsson tittat närmare på företaget. Själv skrev jag ett kortare alster på Internetworld efter att Yreg haft sådan otur att de råkat ringa upp mig i egenskap av småföretagare. Åtminstone trodde jag då att det handlade om otur.

Fredagen den 26 oktober hände nämligen det osannolika att Yreg på nytt ringde och försökte kränga på mig en sajt.

Att jag skulle medverka i Uppdrag granskning kan de såklart inte känna till, men man tycker ju att de borde ha sådan koll att de åtminstone undviker att på nytt ringa en journalist som skrivit negativt om lurendrejeriet.

Yregs säljare ville gratulera mig på min 25-årsdag genom att ge mig ett strålande erbjudande. Säljaren inledde dock med att fråga vad mitt företag sysslade med. Jag svarade honom att jag inte ville säga det innan han förklarat varför han ringde och efter att jag för andra gången avböjt att säga vad min enskilda firma drev för verksamhet gick han i fällan och började sälja på mig tjänsten.

För bara 1 krona skulle jag få en sajt som sedan skulle hostas hos dem mot en kostnad på cirka 7.000 kronor för första året. Därefter kunde jag om jag ville flytta sajten till en annan leverantör utan att Yreg skulle begära någon ersättning för det, men om jag valde att inte flytta skulle tjänsten förlängas ytterligare två år.

Det är intressant att se hur säljtaktiken utvecklats sedan förra gången Yreg ringde mig. Den här gången gjorde säljaren ett mycket seriösare intryck och det märktes tydligt att han undvik tidigare kända fallgropar som att använda uttrycket “gratis”.

Tjänsten tycks också ha utvecklats en smula eftersom säljaren på min fråga om eventuella dynamiska funktioner svarade att man kunde få både Flash och kommentarsfunktionalitet inskrivet i kontraktet om man ville. Dessutom skulle man kunna uppdatera sajten själv, men det föreföll oklart om detta skulle ske via ftp, eller om säljaren åsyftade någon form av uppdatering via webbgränssnitt.

När jag sent omsider började ställa lite mer kritiska motfrågor till säljaren hamnade han snabbt i försvarsställning. Jag började med att fråga hur han såg på att Yreg var avsevärt mycket dyrare än många av konkurrenterna vilket han såklart bollade undan genom att påpeka att Yreg hade en annan typ av tjänst i och med att man även utvecklar en sajt.

När jag då frågade hur han såg på att så många av Yregs kunder känt sig lurade svarade han surt att Yreg inte kan hållas ansvariga när eventuella kunder misslyckas med att tillhandahålla den information som ska läggas ut på sajten. Om jag inte var intresserad av erbjudandet kunde jag tacka nej.

Slutligen frågade jag honom om han skulle ha gett mig samma erbjudande om jag på hans första fråga svarat att min firma sysslar med frilansjournalistik och webbutveckling. Hans svar: “Självklart.”

Nåväl. Släng ett öga på Uppdrag granskning imorgon. Det ska bli intressant att se vad som följer i reportagets efterdyningar.

Den senaste veckan har jag fått mig en tankeställare när det gäller integritet. En blogg blir ju lätt rätt självutlämnande och även om det har varit ett medvetet val att blogga personligt är det svårt att i förväg förutsäga alla konsekvenser.

Nej, jag tänker inte sluta blogga personligt.

Jag vill bara ta tillfället i akt att tipsa om min (ursäkta skrytet) djuplodande artikel om integritet på nätet som just nu utgör helgläsning på IDG. Ni kan även med fördel läsa artikeln i senaste numret av Internetworld.

Mitt i den värsta nyhetstorkan har Ingmar Bergman lämnat oss. Personligen är mitt förhållande till honom rätt begränsat. Visst, jag har sett ett antal av hans filmer och jag kan förundras över hans skicklighet, men jag har nog inte riktigt begripit vidden av hans förmåga (för med tanke på hur hyllad han är måste vidden vara stor).

Således var det som verkligen förundrade mig en sorgens dag som denna hur medierna nyhetsvärderade och bevakade hans död. Att det skulle bli en stor nyhet i svenska medier var knappast särskilt överraskande och vid en snabb jämförelse måste jag säga att jag nog tycker Expressen gjorde bäst jobb på maffig toppuff.

Vad som däremot förundrar när det gäller Ingmar Bergman, det är hur otroligt stor han var utomlands. Den som tidigare inte hade koll på exakt hur stor han var internationellt (till exempel jag) kunde idag häpet notera hur mästerregisören blev toppnyhet över hela världen.

Jag kanske är lite makaber, men jag undrar hur högt på löpen Anna Lindh kom?

Igår begav jag mig för andra gången på ett par månader till SR Metropol för att diskutera Youtube. Förra gången handlade det om Thailands nedstängning av videosajten, den här gången var ämnet CNN:s direktsända “Youtube-debatt” mellan de amerikanska demokratiska presidentkandidaterna.

Debatten har framställts som ett helt nytt sätt att släppa in väljarna i den politiska debatten, men personligen är jag rätt skeptisk. Drygt 2000 frågor skickades in via Youtube till kandidaterna och av dessa valde CNN:s redaktörer ut 38. Med andra ord var inte debatten mer revolutionerande än vilket gammalt hederligt direktsänt telefonväkteri som helst.

Nåväl, lyssna gärna på sändningen. Den ligger ute i 30 dagar här. Tyvärr är samtalet inbäddat i en halvtimmes ljudfil. Min medverkan börjar ca åtta minuter in i klippet.

Just nu pågår en intern sökmotoroptimeringstävling på förlaget IDG som äger tidningen Internetworld där jag jobbar. Naturligtvis är det mer än pinsamt om inte vi på Internetworld kammar hem segern i den här tävlingen och även om man kan vara kritisk mot upplägget (vi skrapar på ytan med småförändringar när vi egentligen borde se över koden och fixa våra url:s) så har jag ställt upp med ordet användbarhet.

Målet är alltså att komma så högt som möjligt i Googles sökresultat med anmält sökord. Den som klättrat flest placeringar under tävlingens gång kammar hem mycken ära och ett pris (som jag i skrivande glömt bort vad det var).

Jag var lite strategisk och valde ett sökord som vi hade riktigt kass ranking på innan (plats 515) och har nu klättrat till plats 10 (tjoho, första sidan!). Men jag strävar efter att nå ännu högre och då gäller det att kamma hem så många inlänkar som möjligt.

Om du av någon anledning sympatiserar det minsta med mig kan du därför hjälpa mig och skapa länkar med ordet användbarhet till den här sidan. Gör alltså som jag och länka ordet användbarhet.

Tacksam för all hjälp!

Ps: Nästa nummer av Internetworld har ett special om användbarhet så inom kort kommer det att dyka upp en rad intressanta artiklar på sidan också.

Den senaste tiden har det så kallade “näthatet” diskuterats flitigt. På Internetworld (där jag jobbar) är vi naturligtvis inte sämre, även om vi såklart har en betydligt mer insatt och nyanserad bild av det hela. Host host.

Jag vill ändå tipsa om vår webb-tv-debatt där jag själv tillsammans med Caroline Andersson från Expressen.se och Olle Lidbom från Vassa Eggen diskuterar näthatet och den endimensionella debatten om detsamma. Läs även gärna min krönika på ämnet som kommer i nästa nummer av Internetworld.

I fredags gjorde jag slut med min flickvän. Det gör förbannat ont och det är inget jag tänker prata om här, i alla fall inte än, men en direkt följd är att jag undviker ensamma kvällar hemma.

Kanske var det därför jag nappade på att hänga med en kollega till Publicistklubben för att bevittna en debatt om bloggar betitlad Bloggen och hatet. Med i diskussionen var Frida Boisen, Isobel Hadley-Kamptz, Eric Rosén, Peter Wennblad och Nils Funcke. Jag tänker inte gå in djupare på hur diskussionen förlöp för redan när Nils Funcke (som till vardags är chefredaktör på tidningen Riksdag och departement) lyckades uttala internet med versalt i kändes det kört.

Att Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson inte heller direkt är någon expert på bloggrevolutionen bidrog ytterligare till att göra samtalet stappligt och ointressant. Både Nils Funcke och Stig Fredrikson förtjänar all respekt för gamla meriter, god erfarenhet och annan expertis, men bloggar har de inte förstått sig på. Samtalet blev på nytt en diskussion om huruvida bloggen har ett existensberättigande eller ej och den diskussionen tycker jag faktiskt är avklarad.

Nej, det enda givande med att bevista Publicistklubben denna afton var det föregående samtalet med ledningstrojkan för tidningen Fokus som ikväll tog emot Publicistklubbens Stora pris. Fokus är verkligen en nylanserad tidning som skänkt mig givande läsning. Jag har ännu inte läst en ledare av Martin Ådahl utan att bli åtminstone lite provocerad (det är beröm, journalistik ska beröra) och reportagen känns oftast djupt genomarbetade. Dessutom är den snygg.

Nej, nu ska jag sluta tjura och kolla till mitt lag i Hattrick.

Idag åkte jag till Sveriges Radio Metropol för att i egenskap av redaktör för Internetworld diskutera internet och demokrati, eller snarare de faror mot demokratin som finns på nätet. Med i samtalet var även Gustav Fridolin som onekligen är en beundransvärd person (med snyggare frisyr nuförtiden).

Samtalet blev riktigt lyckat och ligger ute hos Sveriges Radio Metropol i 30 dagar. Tyvärr ligger det inbäddat i en halvtimmes ljudfil. Samtalet börjar cirka 13 minuter in.