Sagan om hur Tele2 skinnar sina kunder, del 2
fredag, juni 8th, 2007
Det här är andra delen i den sanna sagan om hur mobiloperatören Tele2 debiterade över 9 000 kronor för en tjänst som tar en kvart att utföra. Läs även första delen.
Kapitel 2 - Bestridan och svar
Jag började mina försök med att ringa kundtjänst. Den som varit Tele2-kund känner till att kundtjänst normalt har mycket att göra och efter att det automatiska filtret två gånger bett mig att återkomma på grund av hög belastning släpptes jag tillslut igenom. Det kändes som en ära att åtminstone få bli placerad i telefonkö och den förinspelade rösten lovade mig cirka 25 minuters sällskap med sporadiska betygelser på hur trevligt det var att jag väntade.
40 minuter senare kom jag fram.
Trots upparbetad frustration måste jag tillstå att detta var min trevligaste kontakt med Tele2. Tjejen i kundtjänst hade inga problem att förstå varför jag kände mig dåligt behandlad och hon “pausade” fordringen i väntan på att jag skulle bestrida den. Därmed var det överhängande hotet om att Tele2 skulle debitera 9 700:- via autogiro avvärjt.
Efter tre minuters samtal hade jag alltså inkasserat en adress dit jag skulle ställa min ödmjuka bestridan av Tele2:s absurda fordring. Tre dagar senare skred jag till verket och författade min bestridan som jag sedermera även postade.
Trots att man på Tele2:s hemsida kan läsa information som:
“Det är lika enkelt att ringa utomlands som när du är hemma. Istället för Tele2 kommer den utländska mobiloperatörens namn att visas i mobilens display. Dina samtal debiteras som vanligt på din mobilfaktura. För utlandssamtal tar vi ut en administrativ avgift på 8 procent + svensk moms.”
valde jag att inte bygga min argumentation på denna lätt vilseledande text. Efter att ha rådgjort med lokal konsumentvägledare och Konsumenternas tele- och internetbyrå hade jag nämligen fått klart för mig att Tele2 har rätt i sak så länge det går att hitta korrekt prisinformation (priserna har förändrats nu, men är fortfarande hutlösa).
Istället byggde jag mitt resonemang på sunt förnuft om rimlighet och proportioner, vilket man nästan på förhand kunde avfärda som en dum strategi när man har att göra med en teleoperatör.
Nåväl, de är väl människor de också, resonerade jag och skrev vidare på min bestridan. Här är ett utdrag:
“Totalt har 41,538 megabyte data överförts över mitt abonnemang utanför Sveriges gränser under perioden. För detta vill ni ha betalt 9 312, 41 kronor.
Jag anser att detta pris är fullständigt orimligt och att det inte kan åligga mig att förutse att kostnaderna kan bli så höga. Det är viktigt att förstå att det här inte handlar om aktivitet i någon större omfattning.
3g-nätet tillåter datahastigheter i 384 kilobit per sekund. Om man använder denna siffra som grund i en uträkning kan man sluta sig till att min sammanlagda datatrafik skulle kunna levereras under en period kortare än 15 minuter.
Att exempelvis ringa 15 minuter från Storbritannien med T-Mobile kostar i storleksordningen 125 kronor medan motsvarande dataaktivitet alltså kostar över 9 000 kronor.
Hela tiden har min telefon fungerat precis likadant som hemma. Jag har aldrig aktivt valt någon tilläggstjänst för att kunna surfa utomlands. Trots total frånvaro av varningar från er sida har priset alltså stigit från 15 kronor per megabyte till som högst 237,88 kronor per megabyte. Det motsvarar en prisökning på 1 586 procent.”
Vidare skrev jag:
“[…] jag förstår att ni enligt regler och paragrafer antagligen har rätt i sak. Jag skulle kunna hävda att ni har varit otydliga med prisinformation på grund av citerad passage från er hemsida, men jag gör inte detta i nuläget.
Jag vädjar helt enkelt till ert sunda förnuft och er goda vilja att hjälpa en kund som intet ont anande hamnat i en rejäl knipa.”
Efter att ännu en gång ha konstaterat att vilken person som helst som är bättre på att följa en logisk argumentation än att räkna pengar måste hålla med mig, slickade jag igen kuvertet och postade det till Tele2:s huvudkontor.
Väntan. Väntan. Paus. Väntan. Svar:
“Karlskoga 2007-05-09
Hej Alfred
Vi har mottagit ditt brev.
När du befinner dig utomlands så “lånar” du ett utländskt nät som sedan skickar redovisning/debitering vidare till oss och som vi sedan redovisar på din faktura.
De priser som då gäller är inte våra priser utan i ditt fall så har T-mobile i Storbritannien debiterat dig 184,76:-/mb ex moms
För information så debiterar de andra operatörerna i Storbritannien:
02, 57,38:-/mb, Orange, 58,10:-/mb och Vodafone, 93,24/mb. ex moms
Vi emotser betalning av fakturan.
Har du några frågor är du välkommen att kontakta Kundservice på 0200-22 20 40.
Med vänlig hälsning
Tele2Comviq
Kundservice”
Som man kanske hade kunnat förvänta sig är Tele2:s argumentation alltså att det är den utländske operatören som bestämt priset och att Tele2 inte kan ha något ansvar för det. Det faktum att det är Tele2 som slutit samtrafikavtal med den utländske operatören och därmed å mina vägnar förhandlat fram priset (och underlåtit att varna mig för att de misslyckats så kapitalt) berör inte min handläggare.
I den tredje och avslutande delen av Sagan om hur Tele2 skinnar sina kunder får du läsa hur jag drar långtgående konspiratoriska slutsatser om hur teleoperatörerna systematiskt skinnar sina utlandskunder. Dessutom får du läsa om hur jag arbetar mig uppåt i Tele2:s snåriga kundtjänsthierarki - chef för chef. Tillslut får du även läsa om hur det gick … behövde jag betala?
Det här är andra delen i den sanna sagan om hur mobiloperatören Tele2 debiterade över 9 000 kronor för en tjänst som tar en kvart att utföra. Läs även första delen.
Kapitel 2 - Bestridan och svar
Jag började mina försök med att ringa kundtjänst. Den som varit Tele2-kund känner till att kundtjänst normalt har mycket att göra och efter att det automatiska filtret två gånger bett mig att återkomma på grund av hög belastning släpptes jag tillslut igenom. Det kändes som en ära att åtminstone få bli placerad i telefonkö och den förinspelade rösten lovade mig cirka 25 minuters sällskap med sporadiska betygelser på hur trevligt det var att jag väntade.
40 minuter senare kom jag fram.
Trots upparbetad frustration måste jag tillstå att detta var min trevligaste kontakt med Tele2. Tjejen i kundtjänst hade inga problem att förstå varför jag kände mig dåligt behandlad och hon “pausade” fordringen i väntan på att jag skulle bestrida den. Därmed var det överhängande hotet om att Tele2 skulle debitera 9 700:- via autogiro avvärjt.
Efter tre minuters samtal hade jag alltså inkasserat en adress dit jag skulle ställa min ödmjuka bestridan av Tele2:s absurda fordring. Tre dagar senare skred jag till verket och författade min bestridan som jag sedermera även postade.
Trots att man på Tele2:s hemsida kan läsa information som:
“Det är lika enkelt att ringa utomlands som när du är hemma. Istället för Tele2 kommer den utländska mobiloperatörens namn att visas i mobilens display. Dina samtal debiteras som vanligt på din mobilfaktura. För utlandssamtal tar vi ut en administrativ avgift på 8 procent + svensk moms.”
valde jag att inte bygga min argumentation på denna lätt vilseledande text. Efter att ha rådgjort med lokal konsumentvägledare och Konsumenternas tele- och internetbyrå hade jag nämligen fått klart för mig att Tele2 har rätt i sak så länge det går att hitta korrekt prisinformation (priserna har förändrats nu, men är fortfarande hutlösa).
Istället byggde jag mitt resonemang på sunt förnuft om rimlighet och proportioner, vilket man nästan på förhand kunde avfärda som en dum strategi när man har att göra med en teleoperatör.
Nåväl, de är väl människor de också, resonerade jag och skrev vidare på min bestridan. Här är ett utdrag:
“Totalt har 41,538 megabyte data överförts över mitt abonnemang utanför Sveriges gränser under perioden. För detta vill ni ha betalt 9 312, 41 kronor.
Jag anser att detta pris är fullständigt orimligt och att det inte kan åligga mig att förutse att kostnaderna kan bli så höga. Det är viktigt att förstå att det här inte handlar om aktivitet i någon större omfattning.
3g-nätet tillåter datahastigheter i 384 kilobit per sekund. Om man använder denna siffra som grund i en uträkning kan man sluta sig till att min sammanlagda datatrafik skulle kunna levereras under en period kortare än 15 minuter.
Att exempelvis ringa 15 minuter från Storbritannien med T-Mobile kostar i storleksordningen 125 kronor medan motsvarande dataaktivitet alltså kostar över 9 000 kronor.
Hela tiden har min telefon fungerat precis likadant som hemma. Jag har aldrig aktivt valt någon tilläggstjänst för att kunna surfa utomlands. Trots total frånvaro av varningar från er sida har priset alltså stigit från 15 kronor per megabyte till som högst 237,88 kronor per megabyte. Det motsvarar en prisökning på 1 586 procent.”
Vidare skrev jag:
“[…] jag förstår att ni enligt regler och paragrafer antagligen har rätt i sak. Jag skulle kunna hävda att ni har varit otydliga med prisinformation på grund av citerad passage från er hemsida, men jag gör inte detta i nuläget.
Jag vädjar helt enkelt till ert sunda förnuft och er goda vilja att hjälpa en kund som intet ont anande hamnat i en rejäl knipa.”
Efter att ännu en gång ha konstaterat att vilken person som helst som är bättre på att följa en logisk argumentation än att räkna pengar måste hålla med mig, slickade jag igen kuvertet och postade det till Tele2:s huvudkontor.
Väntan. Väntan. Paus. Väntan. Svar:
“Karlskoga 2007-05-09
Hej Alfred
Vi har mottagit ditt brev.
När du befinner dig utomlands så “lånar” du ett utländskt nät som sedan skickar redovisning/debitering vidare till oss och som vi sedan redovisar på din faktura.
De priser som då gäller är inte våra priser utan i ditt fall så har T-mobile i Storbritannien debiterat dig 184,76:-/mb ex moms
För information så debiterar de andra operatörerna i Storbritannien:
02, 57,38:-/mb, Orange, 58,10:-/mb och Vodafone, 93,24/mb. ex moms
Vi emotser betalning av fakturan.
Har du några frågor är du välkommen att kontakta Kundservice på 0200-22 20 40.
Med vänlig hälsning
Tele2Comviq
Kundservice”
Som man kanske hade kunnat förvänta sig är Tele2:s argumentation alltså att det är den utländske operatören som bestämt priset och att Tele2 inte kan ha något ansvar för det. Det faktum att det är Tele2 som slutit samtrafikavtal med den utländske operatören och därmed å mina vägnar förhandlat fram priset (och underlåtit att varna mig för att de misslyckats så kapitalt) berör inte min handläggare.
I den tredje och avslutande delen av Sagan om hur Tele2 skinnar sina kunder får du läsa hur jag drar långtgående konspiratoriska slutsatser om hur teleoperatörerna systematiskt skinnar sina utlandskunder. Dessutom får du läsa om hur jag arbetar mig uppåt i Tele2:s snåriga kundtjänsthierarki - chef för chef. Tillslut får du även läsa om hur det gick … behövde jag betala?
