Alfred.nu

Idag skrattade jag högt när jag tittade på SVT:s regionala nyheter ABC. I ett inslag berättar ABC om gruppen Asfaltsdjungelns indianer som går strövtåg om nätterna på Östermalm och i Vasastan och där luftar däcken på stadsjeepar.

Namnet på gruppen gör det rätt svårt att ta dem på allvar, men nog är det här ren och pur ungdomlig idealism när den är som bäst. Om jag inte vore så förskräckligt lat (och lite feg) skulle jag nog också gärna göra något i stil med detta. Personligen har jag gått och funderat på om man inte borde tillverka klistermärken som ser ut som varningstexterna på cigarettpaketen och sedan fästa dem på närmaste tillgängliga stadsjeep (jag har en granne med en hiskelig Hummer).

Klistermärkena borde vara lite sådär lagom jobbiga att få bort. Precis som i fallet med Asfaltsdjungelns indianer är ju målet inte att förstöra egendom - bara att göra tillvaron lite jobbigare för den som varken kan tänka långsiktigt (på miljön) eller kortsiktigt (på sin egen plånbok).

Här är ett förslag:

PS: Mitt eget klimatengagemang väcktes när jag hösten 2005 avslutade min utbildning med att tillsammans med Magnus Kull göra ett exjobb om klimatet som publicerades på SVT:s klimatwebb. Jag är visserligen fortfarande lika god kålsupare som de flesta andra och klimatsparar på småsaker samtidigt som jag fortsätter att emellanåt flyga flygplan. Testa själv att göra en uträkning så märker du snabbt att lågenergilampor och standby-dioder kanske inte är vad du som miljövän borde prioritera högst.

PS 2: Kom även att tänka på ett citat jag råkade höra läsa idag:

”Om andra människor tar sig friheten att sabotera mina barns framtid - tar jag mig friheten att sabotera deras samtid.”

- Okänd kollega till en kompis om att han genom att köra miljöbil, ha lågenergilampor, vara vegetarian och ha vattensnålt duschmunstycke har rätt att vara dryg mot köttätande miljöbovar.