Alfred.nu

Solglasögon bryter till sin natur mot allt vad en ödmjuk hederlig svensk borde vara. Även när det är varmt och soligt tittar folk - företrädesvis äldre damer i blekgula täckjackor - snett på en om man har ett par stora solglasögon på sig.

Mitt eget förhållande till solglasögon har alltid varit komplicerat. Fram tills för ett par år sedan var jag av den strikta uppfattningen att jag inte kunde bära solglasögon överhuvudtaget eftersom alla solglasögon alltid var ungefär dubbelt så stora som mitt huvud.

Så en kväll (ja, faktiskt) vändes allt detta på ända och jag kände mig för första gången bekväm, jag till och med cool, med solglasögon på. Jag hade lånat en kompis brillor mest på skoj, och eftersom jag omedelbart fick uppskattande och bekräftande ord från min omgivning vågade jag mig på att titta i spegeln.

Den kvällen var också första kvällen jag mötte förakt från människor för att jag hade solglasögon på mig vid fel tillfälle.

Nu ett par år senare har mitt förhållande till solglasögon i allmänhet, och mitt nyinförskaffade par från H&M (79:-) i synnerhet, mognat. Jag känner mig så trygg i att ha solglasögon på mig att jag kan ha det när jag själv vill.

Det innebär att jag ibland struttar omkring i solbrillor även när det är mulet helt enkelt eftersom det känns rätt för mig just då. Damerna i blekgula jackor (och många andra) stirrar i allmänhet än mer nedlåtande på mig när solen har gått i moln.

Härom dagen bröt jag även mot en ny spärr. Glad och självsäker som jag kände mig bakom mina solglasögon behöll jag dem på även när det mulna vädret övergick i lätt duggregn. Nu började folkets (guljackorna mångdubblade sina anhängare) reaktioner urarta. Även unga människor som själva skulle kunna ha köpt samma brillor började vända sig om, flera tisslade till och med till varandra, det måste ha handlat om förakt.

Tillslut började även jag själv känna mig lite löjlig och jag avslutade experimentet.

Samhället är helt enkelt inte moget för att människor ska bära solglasögon när det regnar. Jag själv är nästan där, jag skulle kunna acceptera en annan människa i stora sotade glas mitt under nederbörd, åtminstone om jag påminde mig själv om mina egna erfarenheter.

Är du mogen?