Alfred.nu

Efter år av infekterad debatt, kappvändande politiska partier, hårklyverier om terminologi, tveksamma upphandlingar, onödiga långdragna juridiska processer, intelligensbefriade utspel, beställda “forskningsrapporter”, tekniktrubbel, tveksamma (och mångtydiga) folkomröstningar, dåliga betalningslösningar, miljöbilsrabatter och smitvägar för konservativa idioter är det så äntligen dags. Stockholm har infört trängselavgifter.

Själv har jag varit för trängselavgifterna sedan första gången jag hörde talas om dem. Försöket 2006 befäste mina åsikter och jag våndades över det svårtolkade valresultatet (även om jag roades över hur den nya majoriteten effektivt lyckats måla in sig i ett hörn).

Nåväl. Slutet gott allting gott. Oavsett om vi kallar det trängselskatt eller trängselavgift och oavsett om den borgerliga avbönen till sina väljare (”Okej, ni får stå ut med trängselskatter, men pengarna ska i alla fall inte gå till kollektivtrafik.”) får någon praktisk inverkan så är slutresultatet av godo.

Vi får mindre trängsel vilket gör att folk tillbringar mindre tid i bilköer vilket gör att mindre tid slösas bort. Därmed borde tjänster levereras effektivare vilket ökar tillväxten samtidigt som folk får mer tid över med sina nära och kära vilket förhoppningsvis gör dem lyckligare. Den extra tiden kan de använda till att promenera omkring i en lite renare natur med något mindre växthusgaser och nanopartiklar i luften.

Samtidigt ökar andelen kollektivtrafikresenärer vilket indirekt (även om politikerna lovat att pengarna från trängselavgifterna inte ska gå dit) torde leda till utbyggnad. Det innebär bättre service i form av tätare avgångar vilket ytterligare ökar kollektivtrafikens attraktionskraft.

Å andra sidan har jag aldrig läst vilka hälsokonsekvenser förvärrad tunnelbaneträngsel leder till. Vissa varma sommarmornar när trängseln och svettlukten är extra påtaglig kan man nästan undra om allt inte är ett nollsummespel trots allt.