Alfred.nu

I maj gjorde jag slut med min flickvän. Nu är vi tillsammans igen.

Jag brukar aldrig vara den som velar. När jag fattar ett beslut brukar det oftast vara genomtänkt, och när jag fattar så viktiga beslut brukar jag tänka till en extra gång.

Ändå kom jag den här gången fram till att jag hade fel. Och som tur är gjorde även hon det.

Det är inte första gången som jag åker på fjällvandring med svåra saker att tänka igenom och stora beslut att fatta. Det är fascinerande hur det vidsträckta landskapet, de fysiska utmaningarna och det eftertraktade informationsstiltjet stimulerar eftertanke och reflektion.

Oftast reser jag hem igen utan en aning om vilket beslut som mognat fram, men när jag väl är hemma framträder det ur ingenstans. Helt plötsligt vet jag vad jag vill, vad som måste väljas bort och även svåra prioriteringar blir förvånansvärt enkla.

I det här fallet insåg jag hur viktig en speciell person är och att jag trots smärta och försök till frigörelse misslyckats med att gå vidare. Bättre då att kapitulera för det fantastiska - eventuella världsliga problem med svans är trots allt till för att lösas.

Det är härligt att vara Alfred igen. Precis som förra gången det blev hon och jag har livet åter en tydlig riktning. Allting annat är oviktigt. Den här gången känner vi dessutom varandra utan och innan redan från början - och det gör bara saken ännu bättre.