Alfred.nu

Imorgon, onsdag, kommer SVT:s Uppdrag granskning att sända ett reportage om ett blufföretag vid namn Yreg, även känt som Yrkesregistret, Yellow Register Online samt Comitnet. Yreg är i korthet ett företag som livnär sig på att sälja en hutlös hostingtjänst till okunniga småföretagare genom att “skänka” bort själva sajten.

Eftersom jag har testat webbhotell (pdf) åt Internetworld medverkar jag i reportaget. Jag har ännu inte sett det, men i intervjun uttalar jag mig om vad man generellt sett får för pengarna och jag kan därmed konstatera att Yreg tar ut ett överpris samt att det tycks tillhöra affärsidén att få kunderna att överskatta värdet på sajten som Yreg ger bort i princip gratis.

Redan 2004 skrev min före detta kollega Joel Åsblom på Computer Sweden om bluffen och hans artiklar har på senare tid följts upp av nya när Linus Larsson tittat närmare på företaget. Själv skrev jag ett kortare alster på Internetworld efter att Yreg haft sådan otur att de råkat ringa upp mig i egenskap av småföretagare. Åtminstone trodde jag då att det handlade om otur.

Fredagen den 26 oktober hände nämligen det osannolika att Yreg på nytt ringde och försökte kränga på mig en sajt.

Att jag skulle medverka i Uppdrag granskning kan de såklart inte känna till, men man tycker ju att de borde ha sådan koll att de åtminstone undviker att på nytt ringa en journalist som skrivit negativt om lurendrejeriet.

Yregs säljare ville gratulera mig på min 25-årsdag genom att ge mig ett strålande erbjudande. Säljaren inledde dock med att fråga vad mitt företag sysslade med. Jag svarade honom att jag inte ville säga det innan han förklarat varför han ringde och efter att jag för andra gången avböjt att säga vad min enskilda firma drev för verksamhet gick han i fällan och började sälja på mig tjänsten.

För bara 1 krona skulle jag få en sajt som sedan skulle hostas hos dem mot en kostnad på cirka 7.000 kronor för första året. Därefter kunde jag om jag ville flytta sajten till en annan leverantör utan att Yreg skulle begära någon ersättning för det, men om jag valde att inte flytta skulle tjänsten förlängas ytterligare två år.

Det är intressant att se hur säljtaktiken utvecklats sedan förra gången Yreg ringde mig. Den här gången gjorde säljaren ett mycket seriösare intryck och det märktes tydligt att han undvik tidigare kända fallgropar som att använda uttrycket “gratis”.

Tjänsten tycks också ha utvecklats en smula eftersom säljaren på min fråga om eventuella dynamiska funktioner svarade att man kunde få både Flash och kommentarsfunktionalitet inskrivet i kontraktet om man ville. Dessutom skulle man kunna uppdatera sajten själv, men det föreföll oklart om detta skulle ske via ftp, eller om säljaren åsyftade någon form av uppdatering via webbgränssnitt.

När jag sent omsider började ställa lite mer kritiska motfrågor till säljaren hamnade han snabbt i försvarsställning. Jag började med att fråga hur han såg på att Yreg var avsevärt mycket dyrare än många av konkurrenterna vilket han såklart bollade undan genom att påpeka att Yreg hade en annan typ av tjänst i och med att man även utvecklar en sajt.

När jag då frågade hur han såg på att så många av Yregs kunder känt sig lurade svarade han surt att Yreg inte kan hållas ansvariga när eventuella kunder misslyckas med att tillhandahålla den information som ska läggas ut på sajten. Om jag inte var intresserad av erbjudandet kunde jag tacka nej.

Slutligen frågade jag honom om han skulle ha gett mig samma erbjudande om jag på hans första fråga svarat att min firma sysslar med frilansjournalistik och webbutveckling. Hans svar: “Självklart.”

Nåväl. Släng ett öga på Uppdrag granskning imorgon. Det ska bli intressant att se vad som följer i reportagets efterdyningar.

Ikväll såg jag Uppdrag granskning om Bobby. Redan när jag såg förhandsreklamen om programmet väcktes tankar och åsikter. Varför ska Uppdrag granskning dra upp fallet igen? Vem tjänar på att älta Bobby? På vilket sätt blir samhället bättre av att vi än en gång drar upp alla otäcka fakta som redan stötts och blötts i medierna?

Jag citerar lite ur de etiska spelreglerna för press, radio och tv:

[…]

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

[…]

9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

[…]

Jag kan fortfarande inte förstå varför vi behöver känna till Bobbys namn (även om det bara är förnamnet) eller varför vi behöver veta hur han ser ut. Möjligtvis kan man resonera att eftersom vi kan relatera till honom som ett barn med ett ansikte och ett namn blir vi mer berörda av historien och därmed mer benägna att förhindra att den upprepas.

Beslutet att publicera namn och bild på Bobby fattades dock inte av Uppdrag granskning och därför tänker jag inte resonera mer kring det. Nej, istället känns det mer relevant att diskutera kvällens Uppdrag granskning utifrån paragraf 7 i spelreglerna.

Som journalist bör man lära sig skillnaden mellan begreppen allmänintresse och allmänt intresse. Skillnaden är inte alltid uppenbar, men den är ack så viktig.

Medan allmänintresse delvis handlar om konstruktiva effekter av en publicering handlar allmänt intresse snarast om populism. Vi behöver känna till om statsministern har alkoholproblem eftersom det påverkar landets styre, men däremot är Mikael Persbrandts eventuella dito inte relevanta att publicera - trots att många är intresserade.

När jag ikväll bänkade mig framför rutan för att titta på programmet om Bobby var jag alltså fast förvissad om att reportaget var olämpligt. Efter halva programmet (när Janne Josefsson försöker framtvinga en analys från någon som bara sett reportaget) var jag direkt häpen över Uppdrag gransknings flagranta snaskande.

Nu har jag ändrat åsikt.

Som jag ser det finns det tre orsaker till varför Uppdrag gransknings reportage om Bobby var rätt att publicera.

1. Reder ut missförstånd

Trots den omfattande tidigare mediebevakningen tror jag att fler än jag hade en ofullständig och i vissa detaljer felaktig bild. Tack vara omfånget kunde Uppdrag granskning undvika snuttifieringen som präglar den vanliga nyhetsbevakningen.

2. Förklarar varför

Även om reportaget såklart inte lyckas ge någon konkret orsak till varför det gick som det gick får man som tittare kännedom om flera separata händelsekedjor som faktiskt är relevanta även i andra fall. Ska socialtjänsten släppa ett barn bara för att det lämnar kommunen? Hur länge måste ett barn vara borta från skolan innan skolledningen bör vidta åtgärder?

3. Skickligt hantverk

Det här är egentligen inte någon bra anledning, men som ofta förr är det svårt att inte imponeras av hantverksskickligheten hos Uppdrag gransknings reportrar, i det här fallet Magnus Wennerholm. Det är snudd på spelfilm vad gäller välregisserad dramaturgi och det kan man såklart ha åsikter om - men nog berör det.

Dessutom finner jag två förmildrande omständigheter som också bör nämnas:

1. Gärningsmännen fick se och kommentera reportaget innan sändning

Gärningsmännen är vid publiceringstillfället själva offer och deras samtycke är inte skäl nog att motivera publicering, men visst är deras medgivanden värda något.

2. Tittarna får tycka till, kommentera och diskutera.

Uppdrag granskning verkar på många sätt själva ha reflekterat över lämpligheten i att sända programmet om Bobby. Kanske var det därför man som tittare fick ett telefonnummer att ringa om man ville prata med någon. Dessutom fanns ju den sedvanliga chatten.